En viktig fråga att ta ställning till är vid vilken ålder champagnen ska drickas. Det är återigen en fråga om personlig preferens. Föredrar man sin champagne ungdomlig och syrlig eller uppskattar man en åldrad champagnes gyllene färg och honungsaktiga bouquet? De många nybörjarprovningar som jag lett under senare år har lärt mig att alla stilar har sina förespråkare.
Degorgeringen gör det svårare att förutse champagnens utveckling i jämförelse med andra viner. Så länge vinet är i kontakt med sin jästfällning går nämligen åldrandet mycket långsamt. Kolsyran fungerar som en konservator och ytterst lite syre kommer i kontakt med vinet vid den ursprungliga buteljeringen. Vid degorgeringen utsätts dock vinet för en hel del syre som inleder en normal oxidationsprocess. Det knepiga är bara att ju mer utvecklat vinet är vid degorgeringen, desto snabbare går oxidationsprocessen.
Gamla sendegorgerade champagner från början av seklet kan alltså vara väldigt pigga och unga i karaktären, men redan några dagar efter degorgeringen har de blivit platta och oxiderade. En »normaldegorgerad« flaska däremot är mycket mer utvecklad än den sendegorgerade under det första dygnet, för att sedan klara tidens tand betydligt bättre. Det här är anledningen till att den sendegorgerade Bollinger R.D. bäst njuts inom ett par år efter degorgeringen.
En champagne som degorgeras vid en ålder av 1-4 år hinner aldrig ta upp tillräckligt med karaktär från jästfällningen, vilket gör att den trots sin tidiga degorgering inte har några lysande framtidsutsikter. Den idealiska åldern för degorgeringen, om man vill lagra champagnen, kan generellt sägas vara 5-8 år.
För att komplicera det hela ytterligare blir vissa äldre viner chockade av degorgeringen men kommer långt senare in i en vacker andra fas, antagligen först när man redan druckit upp de kvarvarande flaskorna i tron att de var i nedförsbacken.
En flaska 1914 Pol Roger degorgerad 1944 var alldeles sagolik 50 år senare. Anledningen till det är antagligen att vinet trots sin höga ålder vid degorgeringen fortfarande var hårt och omoget. Alltså är det egentligen inte tiden som är den avgörande faktorn, utan hur utvecklad champagnen var vid degorgeringen.
