Vinprovarens viktigaste hjälpmedel, förutom sin egen kunskap, är vinglaset. Glasets betydelse kan inte nog understrykas. De extra slantar man betalar för att få dricka en lite finare champagne är helt bortkastade om man inte har tillgång till riktiga glas.
FLÜTE ELLER FLÖJTEN I Champagne har man av tradition mestadels använt sig av champagneflöjten. Flöjtformen som härstammar från romartiden är dock långt ifrån något idealiskt glas. På 1500-talet gjordes några av de vackraste flöjtformade glasen i den italienska staden Murano. Innan man utvecklade degorgeringen av vinet, kom fällningen att stanna kvar i flaskan. Med hjälp av vinglasets utformning kunde man samla upp fällningen i botten.
COUPE Det andra typiska champagneglaset kallas coupe. 1663 skapades formen för första gången av venezianska glasblåsare. Den välkända champagnecoupen sägs ha Marie Antoinettes bröst som förebild! Efter att ha blivit en enorm succé i England korsade coupen Atlanten och blev än mer etablerad. När den amerikanska filmen hade sin första stora blomstringsperiod, döptes glaset om till Hollywoodkupan.
Tyvärr ser man att coupen fortfarande används i amerikanska filmer, trots att glaset är helt feldesignat för champagne. Mycket vanliga i är de smala, spikraka glasen. De koncentrerar visserligen doften till den minimala öppningen, men eftersom vinets exponeringsyta är så liten frigörs väldigt lite av champagnens arom. Dessutom är det för de flesta svårt att får ner näsan i glaset!
VINPROVARGLASET Vanliga vinprovarglas är ofta att föredra. Vilken typ av glas man än väljer till sin champagne, anser jag att det är en fördel att använda samma glas vid alla champagneprovningar för att alltid ha samma referensram.
Vinprovarens viktigaste hjälpmedel, förutom sin egen kunskap, är vinglaset. Glasets betydelse kan inte nog understrykas. De extra slantar man betalar för att få dricka ett lite finare vin är helt bortkastade om man inte har tillgång till riktiga glas. Den viktigaste principen för alla bra vinglas är att vinets yta är större än glasets öppning, så att det hjälper till att fånga upp alla de hundratals fascinerande aromer som vinet avger. Men det finns förstås en uppsjö av detaljer som skiljer de bästa glasen från de bra eller ordinära.
För tio-femton år sedan fanns knappt några bra glas alls på marknaden och mina föräldrar och deras vänner var helt enkelt tvungna att köpa in serier av vackra, men fullständigt värdelösa glas. Jag förstår att nostalgiska skäl kan göra det svårt att göra sig av med de gamla Helenaglasen eller Boda Bouquet som en gång ansågs så fina. Men snälla ni lyssna på min vågade uppmaning och gå och kasta bort hela den skräpkulturen i soporna!
Ni kommer inte att ångra er. I dag finns massor av smarta och läckra vinglas som utgår från vinet och som har som främsta uppgift att accentuera de aromer som vinet har inneboende. Snart sagt varenda glasbruk har sneglat på Riedel och de andra berömdheterna. När jag gjorde mina egna Juhlinglas gick jag ännu ett steg längre. Jag tog fram hela serien genom att prova med ögonbindel och modifierade glasen tills de åtminstone för min egen näsa var ännu bättre än konkurrenterna. Ingen som helst estetisk aspekt fick styra kupans form. Däremot lät jag min arkitektskolade syster snygga till glasens ben, fot och övergångar så att även ögat skulle få sitt och så att man klart kunde se att det rörde sig om en serie. Jag förstår att det är frestande för glasdesigners att göra ännu flera glas i en serie, men jag hävdar att det bara behövs fyra olika vinglas. Ett rödvinsglas, ett vitvinsglas, ett för söta viner samt ett för mousserande viner.
Det är visserligen sant att vissa toner kan framträda starkare i speciellt framtagna druvorienterade eller distriktsorienterade vinglas, men den skillnaden är marginell och överskuggas helt av det faktum att det är en fördel att prova alla röda viner i samma glas för att rättvist kunna jämföra stilar och kvalitet. Enda chansen att ha samma referensram är att hålla sig till ett och samma glas.
intro
